Tänk så fort tiden rusar fram - idag är det redan 10 månader sedan världens finaste Bumperhund kom in i våra liv!
Det firade vi med en lång promenad i solskenet!
Piiiiuuuh...
Recap av de senaste dagarna;
- Tentan skrevs i fredags! Kändes ganska okej, men det är en stooor tenta (typ 25 sidor med massor av frågor) och många poäng som ska plockas ihop för att få godkänt. Ibland tror man att man svarar på det som efterfrågas, men det är inte alltid som läraren är av samma synsätt - så jag avstår från att spekulera mer i hur det gick. Nu är det bara att invänta rättningen helt enkelt.
- Efter tentan; VÄRMLAND! Direkt efter skrivningen drog jag, Sambon och Bumperhunden till de gröna skogarnas rike. En helg med målning & stängsling väntade och det var väldigt skönt att få jobba lite med kroppen efter att ha suttit ihopkurad över böckerna alldeles för många dagar på rad.
- Hem igen i söndags och nu är det väldigt skönt att ha ett lite lugnare schema igen. Jobbar en del, fixar med ett par olika ideella uppdrag och har det rätt trevligt! Sambon är bortflugen på jobb tills imorgon så ikväll delar jag och Bumper på soffan.
Annars rullar det på. Unopeden har vilat under tentapluggandet, men nu blir det på't igen. Idag red vi en (för oss) ny runda och det var en fin liten skritt- och travstig som vi hittade! Vi flyttade ju in i vårt nya stall i september förra året och bara några veckor efter att vi kom dit blev UnoBrun konvalescent. Det gjorde att vi inte riktigt hann med att bekanta oss med omgivningen, utan det är först nu under igångsättningen som vi kunnat utforska mer av alla de fantastiska ridvägar som finns.
Står ju så himla bra nu, med båda hästarna tillsammans (vilket inte är en självklarhet så länge Rulle har kulorna kvar), 5 minuter hemifrån, fri tillgång på grovfoder 24-7, massor med ridvägar, några hundra meter till (två) ridhus/ridbanor/terrängbana och stallet fullt med härliga stallkompisar. Couldn't be better!
Vet inte om jag skrivit det nånstans men båda grabbarna är ju sedan en tid tillbaka riktiga friluftshästar! De bor tillsammans i stallets lilla lösdrift och de verkar trivas lika bra som jag gör! De kommer löjligt bra överens med varandra och det är härligt. Häromkvällen när de fick sitt kraftfoder delade de till exempel hinkar med varann...
Småtöntiga hästar som jag älskar så mycket!
Junior och Senior. Röd och Brun.
Me and my nemesis.
Om jag orkade så skulle jag ta en bild på hur bordet runtomkring mig ser ut just nu; Högar med papper, böcker och diverse anteckningar. Lite som min egen borg av patologi.
I'm surrounded by disease!
Just nu har jag nått fasen där hjärnan säger;
"Stopp. Jag tänker inte ta in nåt mer."
Men uppenbarligen kan jag lära mig massor av andra saker som är icke-studierelaterade. Så det är väldigt selektiv ransonering på vad som passerar hippocampus godkännande.
Ungefär som den där stöddiga vakten på nattklubben;
"Tyvärr, det är fullt här." (All information om endokrina sjukdomar nekas inträde i hjärnan.)
"Men de där kommer ju in." (Vilka då motsvarar recept på chokladtårtor eller alla detaljer i kidnappningshistorien i Cleveland.)
"Ledsen, men de där är helt enkelt lite roligare."
I hate my brain.
Likaså hatar jag min egen planering, som man alltid gör dagarna innan tenta. Man har haft så mycket tid på sig och ändå sitter man här på slutet. Igen.
Nåja, kampen är inte över än. Nu ska jag kicka nattklubbsvaktens stjärt - Bring it on, Brain!
