Mycket lågintensiv aktivitet och inslag av kortare högintensiv träning (HIT) är modellen. Då tränar man lågintensivt "på sikt" samtidigt som HIT ger kroppen stimuli att stärka sig för den typen av påfrestning. Viktigt att det inte blir för mycket bara, för då blir det destruktivt istället.
Ganska logiskt.
Många gånger hänger sånt man lär sig under dagen i plugget med under timmarna i stallet på kvällen, igår var inget undantag. Så eftersom Uno fick ett konditionspass igår så kände hon på ryggen (aka Jag) att: "Det är ju befogat att trycka på lite extra, då får vi upp intensiteten lite till - det är ju bra."
600kg Unoped dundrade på ganska bra på skogsvägen kan jag säga.
Dock lät vi tydligen inte tillräckligt för att skingra den jävla älg-parad som vi plötsligt fann oss i... Fem älgar, en förvånad ryttare och en aningens rädd Unoped utgör inget bra party - socialiseringen blev väldigt kort och hemfärden gick fort som fan.
Och återigen är Lundbergskan nöjd över en grym balans och en brinnande förkärlek för höga hastigheter.
"Det ska böjas i tid,
det som krokigt ska bli..."