Lika som bär




Enough is enough.

Tusen bollar i luften och snart går luften ur mig. Ungefär så.
Senaste veckan har det varit plugg, kår, jobb, möten, mera plugg, ännu mer kår och sen lite sömn på det.
Som ni ser, inga hästar och inga hundar. (Jodå, de har fått mat, hästarna har fått bäddat och varit i hagen och hundarna har blivit rastade.) That's it.
Nu ska det prioriteras lite mer roligt och lite mindre måsten. Hoppas jag. Annars är jag rädd för att mitt nu lite trötta och purkna humör övergår till Eyjafjallajökull-mode snart.
Så för att försöka laga mitt trasiga vardagsliv har jag funderat fram följande: 
1) Rida varje dag. No matter the cost. För det gör mig lycklig.
2) Mat- och sovklocka. 

Ytterligare en sak som förmodligen ska göras är att Lill-Rödingen får åka på en boot camp. Har varit i kontakt med några potentiella kandidater till Rulles fortbildningskurs. Om allt faller väl ut så får han en månad hos nån av dem tämligen omgående, så kan jag fokusera på plugg och Uno. 
Sen när Rödingen kommer hem är det förhoppningsvis som en aningen mera tutaochkörvariant av sig själv, vilket skulle underlätta eoner i mitt späckade schema.
Så ser min masterplan ut. Tror det blir bra.

På torsdag börjar dessutom mitt minibreak som kommer ladda batterierna till en farligt hög nivå. 
LONDON BABY!
Fälttävlan av absoluta världsklass - the best of the best. Badminton står vääääldigt högt på min lista över favvosaker just nu.
Det kommer bli Så. Jävla. Skönt. 





Den Fula Ankungen


Ganska precis ett år mellan de här bilderna:
Mars 2013

Mars 2014

Det har hänt lite med kroppen kan man säga... :-)