Regnet smattrar mot fönsterrutorna här just nu. Det som är bra med takfönster är att det låter ofta mycket värre än det egentligen är, så när man går ut blir man nästan alltid positivt överraskad för att det ändå inte var så dåligt väder som man trodde.
Men just nu har jag ingen lust som helst att gå ut, det är alldeles för varmt och gott under mitt täcke. :-)
Har jobbat hela helgen igen, tredje helgen på rad nu tror jag...? Fast förra helgen var det iofs bara söndagen. Värsta semestern.
;-)
Vi fick hur som helst besök på jobbet igår. Såg plötsligt ett lurvigt litet huvud som dök upp utanför skyltfönstret:
Varför inte ta hästen till hästaffären liksom? :-)
Uno hade en tuff dag igår. Jag vet att jag har skrivit det förut, men han lider verkligen av en fundamental KOSKRÄCK.
Unopeden är verkligen ingen mesig eller tittig häst egentligen, men kossor är helt och hållet livsfarliga i hans värld.
Igår lyckades vi först ta oss förbi på ridvägen som går bredvid kohagen, men det var en dynamitladdad fiolsträng som halvt dansade på tvären framåt. Ni vet, när en liten påmaning för mycket kan få hela hästen att explodera. Då är det bara att vara kall och klappa när han gör rätt. Eller ja, rätt och rätt... Men när han inte går åt fel håll i alla fall.
Sen hade vi en jättetrevlig uteritt med både solsken och fågelkvitter, innan vi vände hemåt igen. När vi närmade oss stallet fick vi först närkontakt med stora traktorn och stenkrossen, något han inte ens viftade på öronen för. DÄREMOT var det en KO på hans stallplan! O_O
Hemska, köttätande, Unoped-dräpande idisslare!
En av kossorna har varit sjuklig och står därför uppstallad bakom ridhuset. Eftersom jag är väl medveten om Unos ovilja mot dessa bestialiska kreatur så har jag inte introducerat honom för hans nya granne. Idag var dock grannen ute på en vårpromenad med dottern på gården (grannen behöver dock tränas lite i koppelgående - det var i ärlighetens namn en ko som var ute och gick med Hanna).
Uno uppskattade INTE kossan på hemmaplan.
Han ville INTE gå hem.
Han KUNDE dock tänka sig att gå hem om han fick springa hem. På tvären. Med max ett ben i backen åt gången.
Vi kan väl bara säga att vi hade en liten publik efter en stund, beståendes av de som befann sig i stallet och som först stod och tittade på kossans promenad med Hanna.
Vi stal showen.
Uno visade upp en lätthet och energi som i det närmaste kan beskriva som en mix mellan Usain Bolt och Annelie Alhanko...
Tror vi måste köra intensiv koterapi nån dag.
Det är iaf väldigt kul att vara mer eller mindre igång med honom igen! Visst, både kondis och styrka är under uppbyggnad, men det går framåt! Han har ju tappat typ alla muskler i överlinjen, så det får vi såklart jobba med under längre tid, men han verkar lika glad som jag över att ÄNTLIGEN få vara ute och galoppera igen!
Han sitter lite fast i högersidan dock, förböjer sig gärna åt vänster. Nu vet jag att tänderna är okej, så det handlar nog mer om att bara träna upp styrkan igen. Han har ju generellt alltid varit svagare i den sidan, så det är klart att det blir extra förstärkt när han fallit ur så. Men för säkerhets skull ska jag nog göra en liten koll på honom så snart det går. Mest för min egen skull, så jag vet hur jag ska undvika att göra det värre.
Har iaf bytt lite bett på honom, så nu kör vi ett vanligt rakt tränsbett ett tag. Det är lättare att få honom jämn på både höger och vänster då, ett stadigare sug i båda tyglarna. Med det tredelade blir det gärna snedfördelat så jag upptäcker att eftersom han vrider huvudet så kompenserar jag det med att ha olika långa tyglar, vilket bara förstärker problemet och moment 22 är igång. Men på det raka bettet är det lättare att rida honom ärligt fram för skänkel till bett, så jag kör på det istället.
I och med att han är liiiite pigg just nu blir det lätt att man sitter och bromsar istället för att rida, något jag får påminna mig själv om mest hela tiden. Men på slutet igår hade vi en riktigt fin och bärig trav, både takt & tempo var bra och han gick stadigt för både höger/vänster sidas hjälper. Najs!
Pigg Unoped + Glad ryttare = LYCKA!
