Om jag orkade så skulle jag ta en bild på hur bordet runtomkring mig ser ut just nu; Högar med papper, böcker och diverse anteckningar. Lite som min egen borg av patologi.
I'm surrounded by disease!
Just nu har jag nått fasen där hjärnan säger;
"Stopp. Jag tänker inte ta in nåt mer."
Men uppenbarligen kan jag lära mig massor av andra saker som är icke-studierelaterade. Så det är väldigt selektiv ransonering på vad som passerar hippocampus godkännande.
Ungefär som den där stöddiga vakten på nattklubben;
"Tyvärr, det är fullt här." (All information om endokrina sjukdomar nekas inträde i hjärnan.)
"Men de där kommer ju in." (Vilka då motsvarar recept på chokladtårtor eller alla detaljer i kidnappningshistorien i Cleveland.)
"Ledsen, men de där är helt enkelt lite roligare."
I hate my brain.
Likaså hatar jag min egen planering, som man alltid gör dagarna innan tenta. Man har haft så mycket tid på sig och ändå sitter man här på slutet. Igen.
Nåja, kampen är inte över än. Nu ska jag kicka nattklubbsvaktens stjärt - Bring it on, Brain!
Hur viktigt tycker du det är att visa sina motgångar? Idag gick min ponny på sämsta rundan och vi är tillbaka på botten igen. Från att ha gått från 67,1 % till 54,64 %. Du hör ju hur dåligt det låter På Ponnydressyr.se döljs INGA motgångar, vi är ärliga och visar allt.
skrivenLäsa om tävlingen och se rundan kan du göra om du vill här: http://ponnydressyr.se/2013/may/dalig-runda-var-det-har-2.html#comment