Funny haha or funny strange?

Det låter lustigt när jag andas. Eller "andas" kanske jag ska skriva. Och lustigt kanske är fel ord egentligen. För det är lustigt ungefär på samma sätt som Jimmie Åkessons integrationspolitik eller Kinas demokratiska system är lustigt, det vill säga inte alls utan istället ganska obehagligt.
[Oh no, she DIDN'T just compare världens största diktatur (eller demokrati om man frågar alla livrädda kineser) med sina förkylningsrosslingar...? Jodå. Jajamen. Just precis så gjorde jag. Politisk inkorrekthet är enda sättet.]

Anyway, tröttsamt att vara sjuk. Idag tror jag dock att det börjat vända, för idag var första dagen som jag inte blivit kallsvettig av att packa en höpåse eller andfådd av att gå till bilen. Nog för att jag inte är den mest vältränade människan ni känner, men sista dagarnas brist på fysisk kapacitet har mer med infektion än lathet att göra.

Imorgon hoppas jag dock kunna rida igen, något som Unopeden förmodligen kommer bli väldigt nöjd över om det stämmer. 

Nu ska jag duna in. Alla andra (B1, B2 och Sambon) har redan slocknat för länge sen. Börjar bli pensio-varning på våra kvällsrutiner snart.

Natti!


Trötta grabbar...


Host, snörvel, pust...

Så snällt av min käre sambo att dela allt med mig! Det där influensaviruset som han tog hem från jobbet hade han dock kunnat få behålla själv. Nu går Lundbergskan omkring med febervärk och vansinneshosta, inget vidare.
Sambon - han låg sjuk i soffan i två dagar och är nu på benen igen. Jag har inte tid att ligga på soffan, så jag får hoppas på ett tillfrisknande "i farten" så att säga.
Jobb både idag och igår, obligatoriska moment halva veckan som kommer och lite tentaplugg på det.
Sade jag att jag återfått min magkatarr också? Wohoo, det är så lyxigt att få plugga till veterinär OCH ha egna hästar OCH ha ett jobb!
Nä, jag ska inte vara bitter. Men ibland blir man lite trött på sig själv, idag är en sån dag - det går över. Antar att kombinationen feber + magkatarr är en starkt bidragande orsak, för när man bara vill proppa sig full med Alvedon för att orka så säger magen "nänänänäää". Typiskt obra. 

Nu ska jag vila en timme innan det bär iväg på jobb. Puh. 



Nya tider och nya tag

Igår började vi ny kurs igen i skolan, Försöksdjursmedicin. Förvisso en väldigt kort kurs, bara två veckor lång, men desto mer späckat schema. Från morgon till eftermiddag är det schemalagd undervisning av olika slag och ganska mycket obligatoriska moment. Lite meckigt att få ihop det med hundrastning på lunchen och in-/utsläpp av hästar varje dag, men det är bara att pussla så gott det går så tror jag nog att det löser sig ändå.
Idag har jag bland annat hanterat både möss och råttor. Råttorna är fantastiska! Så sociala, keliga och lätthanterade. Mössen är lite nervigare och hoppigare, de bits gärna lite lätt också. Råttorna däremot vill bara vara nära och bli kliade...
:-)

Uno och Rulle har fått börja gå tillsammans igen efter kastreringen och det är två mycket nöjda killar som lattjar järnet i hagen om dagarna. Jikes. High life to say the least.  
Den enda funderingen man kan ha är om Uno verkligen är så gammal som passet visar...? ;-)