Förrädiskt indeed. Det är nämligen inte ett dugg mysigt med höstregn längre. Hagarna är horribelt geggiga och för mina lösdriftslufsare blir det 24h i leran. Visst går de in i sin lilla bostad emellanåt också, men det är mycket klafs och slafs nu. Om man hade varit optimistisk hade man önskat att det skulle torka upp. Jag är istället mer pragmatiskt lagd, så jag önskar att det fryser på.
Dagarna går en bara förbi på nåt sätt; skola, jobb, hundpromenader, hästar och om igen. Plugget fortsätter att vara massivt och jag lever i förnekelse. Prokrastinering är en av mina främsta sidor.
Nä, nu får jag rycka upp mig. Om det bara kunde sluta regna...