Oh la la, how time fly...
Sist skrev jag om monstertentan som jag gjorde i augusti.
Hur gick det då? Jo, kan väl säga som så att jag smiskade tenta - bigtime. Med andra ord, jag klarade den. :-)
Därmed började också skolan på nytt och de senaste veckorna har det handlat om så sexiga saker som lagstiftning, författningskunskapp och epizootologi. Imorgon skrivs första tentan för terminen och jag har ingen aning om hur det kommer att gå.
Den här kursen är väldigt kort, bara tre veckor, men ändå tycker kursledningen att den ska examineras via (lyssna på det här): 1 salstenta + 1 hemtenta + 3 grupparbeten. It's fuckin' bizarre.
Tidigare år har det bara varit en hemtenta och en inlämningsuppgift, men nu har man fått stora prestationsskälvan tror jag för det är verkligen overkill på examinationsfronten.
Men, det är bara att gilla läget och säga vad man tycker i kursutvärderingen.
Los Animales då? Jodå, de mår finemang. Men vi hade en liten kris där ett tag... Under sista veckan i stugan lyckades UnoBrun med bedriften att slå hål i huvudet på sig själv. I kid you not.
Nu måste jag väl varna eventuella känsliga läsare, för det blir lite blodigt... Vill man inte se det så låt bli att scrolla.
...
...
...
Jag kom ut till hagen och möttes av det här:
Antagligen hade grabbarna lekt och Uno ställt sig rakt upp, varpå han måste ha dunkat huvudet i en takbjälke. Maximalt oflyt och det som hör till hästägeriet.
Det var bara att ringa närmaste veterinär, som i norra Värmland innebär två timmar bort ungefär... Man är aaaningen bortskämd på hemmaplan, när jag bokstavligt talat har 10 minuter till Ultuna. Men en snäll DV körde i alla fall in på gården efter några timmars nervös väntan och Operation Huvudsömnad inleddes.
Efter nån timmes jobb såg han ut så här istället:
Efter nån timmes jobb såg han ut så här istället:
Det är inte helt lätt att skydda ett huvudsår från flugor och elände, men man får inte vara dum...
Efter en vecka såg Bruno ut så här:
Och nu, ytterligare några veckor senare har det läkt så här fint:
Nu är huvudet helt igen och matte kan andas ut. Vi har även kollar upp tänder ordentligt, eftersom jag tyckte att han fick ett lite annorlunda tuggljud efter smällen. Så förra veckan var det dags för att besöka Ove igen och det gick finemang. De vanliga hakarna som han alltid får, men han var för övrigt VÄLDIGT fin i munnen. Ove sade uttryckligen att det är sällan han ser en 14-åring med så fin mun. Och matte fick beröm för att hon uppenbarligen red med en mjuk hand. Matte nöjd!!
Igår var jag hos Ove igen, men den här gången med Lillskrutten. Rulle Röding befinner sig nu i pipelinen för vuxenlivet och innan jag stoppar ett bett i munnen på honom så vill jag vara säker på att allt är rätt och riktigt med tänderna. Jag vill inte riskera att skapa helt onödiga problem i munnen, det är en sak som är säker.
Rulles mun var också helt okej, men vi plockade ut lite extra saker som han inte behöver... ;-)
En mjölktand var väldigt lös och permanenttanden var redan uppe under den, så den fick lämna boet. Dessutom rensade han bort en rotrest som satt kvar och som pricken över i så plockade vi en liten vargtand som krupit upp på ena sidan.
Uppifrån och ner: mjölktand, rotrest och vargtand:
Men annars var det inget att oroa sig för. Han håller ju på att skifta tänder, ungeför hälften var klara och det är bara att hålla koll på resten nu. Men så snart han läkt ihop efter vargtandsplocket är det dags att göra ridhäst av honom. Han har ju varit så himla ofärdig så länge och jag har helt enkelt inte känt mig bekväm med att rida honom än. Nu börjar han mogna rejält i kroppen och det känns helt rätt med att ha väntat med honom. Han är ju fortfarande inte så stor, typ 163 kanske, men han börjar i alla fall se ut som en riktig häst nu. En late bloomer helt enkelt.
Här är en bild från en månad sen ungefär:
Sen dess har han faktiskt börjat bygga mer nacke och det är det jag väntar på. Han är ju fortfarande hingst, men det är bara en tidsfråga innan kulorna ryker nu. Förvisso är han VÄLDIGT snäll, men jag har absolut ingen avsikt att behålla honom som hingst. Det blir bara jobbigt för alla inblandade, inte minst han själv. Nej, jag har bara väntat in att han ska få lite maffighet och nu känns det som att det snart börjar bli dags.
Mucho roligt!
Nu har jag prokrastinerat nog - time to hit the books.
Men aj! Min häst körde en liknande en vinter och vi fick sy hans huvud precis bredvid ögat. Jag var bara så glad över att ögat ej tog skada, och dessutom läkte det jättefint. Man ser knappt ärret.