Under ytan

Lite så känns det emellanåt, att man hamnar under ytan och inte riktigt vet hur man ska hitta upp igen. Den senaste veckan har varit lite halvtuff, kanske mest på det känslomässiga planet. I fredags åkte vi nämligen mot Värmland för att ta ett sista farväl av min Farmor. Hon somnade in för några veckor sen och nu var det dags för begravning. Därefter åkte vi till huset och började sortera och plocka bland alla saker.
Jag tillbringade mycket tid hos min Farmor och Farfar när jag var liten, så det är många minnen och känslor som florerar. När man sedan ska dela upp bohag och huset ska säljas så känns det som man dissekerar ens barndom & uppväxt på nåt sätt. Naturligtvis kan man inte låta ett hus bara stå som en tidskapsel, men det är ändå tufft att splittra upp allt som Farmor & Farfar på nåt sätt byggt upp under sin livstid. 
 

Jag och min fina Farmor för några år sedan.

Men det är väl inget fel att må dåligt ett tag. Man får bara bryta ihop litegrann och komma igen. Same as always.

Kommentarer :

#1: Sofie Henriksson

Stor kram!

Svar: Tack! Du är bra du!
:)
Kinixen

skriven

Kommentera inlägget här :